Vilka grupper instruerar du?

- Jag är med nybörjarbarnen 7-9 år, sparringen, svartbältena och Legacy!

 

- Jag började för 16 år sedan, en tisdagkväll på Svaneskolans idrottshall, där Hedda Andersson står idag. Ragnar var tränare och 20 minuter in i träningen hade jag bestämt mig för att fortsätta.

 

- Åh, svårt! Jag kommer fortfarande ihåg min första testing som vitbältare och har nog aldrig varit så nervös i mitt liv! Första Europalägret i Portugal som 10-åring var mäktigt och inspirerade mig att utvecklas vidare, och mina äventyr i USA gav mig chansen att utmana mig och plocka hem några VM-medaljer. När jag ser tillbaka har jag fått uppleva så mycket tack vare LSTK och mitt bästa sätt att visa tacksamhet mot dem som hjälpt mig är att försöka göra detsamma för andra!

 

- En otrolig sport som är mångsidig och utvecklar en fysiskt såväl som mentalt. Därutöver är det en trygg plats där jag får energi, och att få dela detta med så många härliga människor i alla olika åldrar är fantastiskt!

- Just nu håller jag i barngruppen med assistans av Daniel med ombytta roller under mixgruppen på tisdagar. Jag assisterar också Jacob på onsdagar.

 

- Jag började på Taekwondo sommaren 2019, när Moqi drog med mig på en träning.

 

- Mitt bästa minne av Taekwondo är nog första gången jag stod som tränare på en testing och fick se gruppen jag tränar visa upp sitt material.

 

- Taekwondo för mig är att utvecklas både fysiskt och som person men också att kunna lära ut och träna personer i alla åldrar och se dem ha lika roligt som jag har.

Jag är tränare för tävlingsteamet, instruerar i plusprogrammet och hjälper medlemmar som vill testa på att tävla för att nå sina mål. Jag är också huvudcoach för alla tävlande när klubben deltar i olika taekwondotävlingar både i Sverige och utomlands.

 

Jag började taekwondo hösten 1997 efter ha flyttat till Sverige i maj samma år. Jag hade tränat judo i många år och ville bli bättre på sparkar och andra former av självförsvar. Jag började ganska snabbt med att tävla och tyckte det var väldigt kul. Och har tävlat kontinuerligt i ca 10 år.

 

När jag tog min första färgbältesgradering - gult bälte. Jag blev så glad att jag har klarat något. Det var mitt första prov i Sverige på svenska med koreanska ord. Jag visste att jag var på väg nånstans och resan hade precis börjat. Och så klart min första vunna tävling som svartbälte.

 

Jag har också fått väldigt starka minnen som tränare och coach, allt från att se en medlem klara av en spark till att se en annan ta sig upp på en tävlingsmatta.

 

Taekwondo för mig är gemenskap, träning för kroppen, sinne och själen.

- På tisdagar hjälper jag Ivar Bosrup med Barngruppen, leder Mixgruppen med Ivar som assisterande instruktör och försöker jämna mig själv och alla andra närvarade med marken på mitsträningarna direkt efter det. Allt i strävan efter att bli lite bättre varje dag.

 

- 2002, på inrådan av en klasskamrat. Jag höll på att tappa motivationen för kampsporten jag då tränade och blev inbjuden att följa med till ett Taekwondopass för att testa på. Klubbens grundare, Nils Bastedo, förklarade metodiskt varje teknik och hur man kunde förbättra den. Att det fanns en förklaring till varför man gjorde varje teknik på ett visst sätt klickade med mig och hur jag lär mig.

 

- Större delen av ett sommarlov spenderat tillsammans med Nils Bastedo med 3-4h träning per dag. Regelbundna cafémöten tillsammans med en instruktörskollega för att gå igenom teori och pedagogik inom Songahm Taekwondo. Steget att flytta till USA och arbeta med Taekwondo som yrke. Att då och då få en hälsning på stan där någon känner igen en som instruktör för så och så eller som är förälder till den nuvarande eller fd. eleven. Vetskapen att det jag lärde mig och den mentalitet som fanns i klubben när jag startade, fortfarande lever kvar i mig och de många andra fantastiska instruktörerna och eleverna vi har.

 

- Taekwondo har format och definierat mig som person. Det har varit, och är fortfarande, en positiv influens i mitt liv för väldigt många olika områden, privat och yrkesmässigt. Jag har en tydlig kompass till hjälp i många vägskäl tack vare min roll som instruktör, en roll som har tvingat mig att tänka en gång och en gång till i samtal med elever och i pedagogiska sammanhang. Det är jag väldigt tacksam för att jag har fått uppleva.

- I nuläget har jag nybörjare 10-12 år och avancerade på både måndagar och onsdagar.

 

- Jag började träna i januari 2017, Dag höll träningen och jag minns hur taggad jag var, och fortfarande är!

 

- Det finns många att välja från, men den första testingen glömmer man aldrig. Jag fick göra den på träningen då jag inte kunde närvara på testingen och det var sjukt läskigt, men också spännande! Andra saker jag aldrig kommer glömma är den första träningen jag höll själv och såklart min svartbältestesting. Verkligen minnen för livet!

 

- För mig är taekwondo en sport som aldrig slutar utmana mig att bli starkare, smidigare och snabbare. Taekwondon har utvecklat mig på väldigt många sätt och jag hoppas verkligen jag kan föra vidare de fantastiska erfarenheter och det självförtroende som taekwondon har gett mig.

- Tävlingskoordinator är jag idag. Det innebär att jag hjälper till med det praktiska i samband med tävling och följer med på många tävlingar. Är du intresserad av att tävla prata med mig! Avlastar vår coach med det praktiska. Instruerar inte idag, men hoppar in när det behövs.

När började du träna Taekwondo?

- Maj 2017, 6 år sedan. Då började jag i slutet av terminen och provade på, hängde inte med på något alls, men gillade hela konceptet och var fast därefter. Tränade sedan alla pass som gick inklusive sommar.

 

- Oj! Det är många… Min svartbältestesting, den kommer jag aldrig glömma! De finaste minnen jag har är när jag som helt ny kliver upp på mattan i bollhuset (40+) och får personlig hjälp av instruktören, Daniel Carlsson. Att bli sedd är otroligt viktigt, även när man är lite äldre. Ett par månader senare tävlade jag och fick brons i form (vi var fyra deltagare och jag var helt ny, vitt bälte, och hade skadat benet med en muskelbristning). Då var jag stolt att jag kunde prestera trots skada och insåg att jag kan. Ett annat fint minne är när hela min familj tränar taekwondo tillsammans, då var vi sex personer.

 

- För mig handlar det mycket om att lyckas. Att klara av att träna och ta svart bälte mot alla odds. En annan stor del är att det är en otroligt bra träning för hela kroppen och helt underbara människor att träna och instruera med. Taekwondon ger mig väldigt mycket glädje och energi, det hoppas jag att den kan ge er också. Utmaningar som man ska besegra och det jag inte gör får jag vara med och delta på andras resor. Taekwondon är väldigt givande och den lyfter mig som människa.

Just nu sitter jag med i styrelsen och är ansvarig för klubbens ekonomi och budget. Eftersom jag inte är ansvarig för en enskild grupp just nu har jag äran att få gästa olika grupper och hjälper till vid behov. Detta har varit väldigt roligt då jag får lära känna alla elever i vår klubb!

 

Jag började träna 2006 efter att jag hade varit på en "prova på Taekwondo"-träning på min skola. Jag har varit fäst vid klubben sedan dess. Det som fick mig att stanna kvar var stämningen i klubben som också bidrog till att jag växte som person. Via träningen byggde jag upp mitt självförtroende och min självkänsla. Tre år senare gick jag med i instruktörsprogrammet och blev certifierad instruktör år 2013 i Skottland. För mig är det ett oerhört roligt att få ge andra det som jag själv fick via Taekwondon.

 

Jag har många minnen som jag ser tillbaka på med glädje. Eftersom jag har så svårt att välja så kommer ett litet urval från mig.

 

När jag fick min svartbältesceremoni, det var en oerhört stor dag fylld med starka känslor när jag fick mitt första svarta bälte. Det var många år av hårt arbete som mynnade ut i en väldigt fin ceremoni. Jag kommer fortfarande ihåg min utmaning som var att bryta en brun bräda med palmheel. Denna dag har en stor betydelse för mig på grund av att det är ett kvitto på att jag kan nå vad jag vill om jag kämpar och sätter tydliga mål.

 

När vi i klubben presenterade att jag hade tagit 4:e dan skapades också ett minne som betyder oerhört mycket för mig. Att i stunder av personlig triumf få chansen att dela detta med alla från klubben. De fina orden och gratulationer från alla betyder så mycket när det har varit en sådan lång resa av missad testing, inställt event och covid. Att i slutändan ta sig igenom detta enorma steg tillsammans med alla som åkte ner till Portugal för att heja på mig kändes så stort. Att få dela glädjen med klubben betyder mycket och jag har lärt mig att det är okej om det ibland tar lite längre tid än det var tänkt. Det är att man tog sig fram som är det viktiga, inte hur snabbt eller hur lätt man hade det på vägen.

 

För mig är taekwondo ett verktyg som vi instruktörer använder för att skapa starkare människor och som ger oss chansen att växa i klubben genom songahms anda. Jag har själv genomgått en enorm resa med mitt eget självförtroende och år för år ser jag andra göra liknande resor som jag har gjort. Taekwondo är således också glädje. Genom att vi stärker oss själva kan vi uppnå glädje.